Mysteriemössan är klar

Så här blev mössan jag stickade på i förra veckan: 

Jag hade inte tid att ta jättesnygga bilder men det framgår i alla fall hur den ser ut. Dessvärre är jag dålig på att kolla masktäthet ordentligt så jag tycker egentligen att den blev lite kort, men när jag premiäranvände den funkade den  faktiskt över förväntan.

Jag gillar verkligen mönstret så det är inte omöjligt att jag stickar fler mössor eller att jag använder bårderna på något annat plagg.

Mysteriestickning

Under julen lade Nördic knitting (Johanne Ländin och Helene Wallin) upp en mysteriestickning på bloggen som är kopplad till deras podd. Eftersom jag hade fullt upp med ett par Gudrunvantar som en vän skulle få i födelsedagspresent hade jag inte tid att haka på. Efter nyår kikade jag dock på alla fina mössor som andra gjort och blev då så inspirerad att jag lade upp till en egen. Det är så bra att se andras färgval. Hade jag inte gjort det så hade mössan troligen stickats i någon mörk färg (läs svart) men så såg jag en med vit botten som var fantastiskt fin. Därför fick det bli vitt, rött och blått. Lite retro nästan!

Än så länge har jag kommit nästan halvvägs och det ser ut så här:

Jag tror att den kommer bli superfin! Beroende på hur mössan ser ut kanske jag gör en pom pom på toppen.

Årets projekt

När jag tittar tillbaka på året som gått ser jag att jag hunnit med att sticka en hel del, även om det inte alltid känts så. Anledningen är att jag gjort en hel del stora projekt, bland annat fyra vuxenkoftor. Det har också blivit en del vantar och pulsvärmare och en del har tagit tid då jag fått repa upp. Dessutom har jag drabbats av SSS (second sock syndrome).

Nedan följer en del av favoriterna under året!

Med start längst upp till vänster:

1. Koftan Gertrud som är stickad i Magasin Duetts supersoft hållet dubbelt. Jag blev så nöjd med den att jag stickade en till i blått och slutligen en till i lila som mamma fick i julklapp.

2. Två projekt i en bild! Klänningen har jag sytt själv och använt jättemycket. Den funkar både till jobbet och till något finare sammanhang. Förhoppningsvis kommer det bli en till sydd under 2016! Utanpå har jag koftan Peggy Sue som är stickad i Hverdagsuld. Ärmarna blev något för korta men jag har inte orkat repa upp och förlänga.

3. Den lila Gertrud som mamma fick i julklapp.

4. Jag lärde mig att göra lettiska flätor! Rolig inledning på ett par vantar tycker jag. Det här paret fick en arbetskamrat i avskedspresent när hon slutade på jobbet.

5. Sjalen Tailwind, stickad i Magasin Duetts supersoft. Jag gillar att den är så karamellig!

6. Pulsvärmarna Kerstin ur boken "Vantar för alla årstider" som kom ut i nyutgåva. Tyvärr har jag tappat den ena så jag får se till att sticka en ny snart.

7. Under hela 2015 har jag samlat på mig virkade dukar. Till sist gjorde jag, med god hjälp av Martin, en taklampa av dem. Den blev så fin!

8. Pulsvärmarna Leaving Cuffs fick bli en present till en arbetskamrat som älskar grönt. Hon blev jätteglad och så även jag. Eftersom jag gillade mönstret gjorde jag så småningom ett par blå till mig själv.

9. Sist men inte minst en av alla babykoftor jag gjorde under året. Många vänner har fått barn och då ville jag ju såklart välkomna bebisen med något hemstickat. Just den här skickades till en liten Elina i Malmö.

Ett gott nytt (stick)år önskar jag er 2016!

Kalligrafi

I höst/vinter går mamma och jag en kurs i kalligrafi. Jag har ganska ful handstil och därför tänkte jag att kalligrafi kunde vara kul att lära sig – då skriver man ju efter en given mall och det ligger mer konstnärlig känsla i det än en handstil.

Under de första kurstillfällena fick vi lära oss grundstilen Humanistantikva som är viktigaste milstolpen i skriftens utveckling. Vi började med majuskler (stora bokstäver) och övergick så småningom till minuskler (små bokstäver). 

Förra gången var det så äntligen dags att lära sig nåt alldeles nytt, just som vi tyckte att vi blivit duktiga på Humanistantikvan. Till en början var det svårt med ett nytt typsnitt men eftersom grunderna satt nånstans i handen var det förhållandevis enkelt ändå. Den nya stilen heter Uncial och började skrivas på 200-300-talet e. Kr. På den tiden skrevs den med gåspenna, det kan inte ha varit lätt!

Jag fick faktiskt användning för mina nya kunskaper när jag skulle slå in julklappar idag. På etiketterna fick jag öva både på att skriva vackert och att placera texten på rätt ställe.

Ljusstöpning

I

förra veckan var det dags för den årliga ljusstöpningen. Vi var sex personer som tillsammans stöpte cirka 180 ljus. Jag försökte mig också på att göra en ljuskrona men jag fick inte riktigt samma längd på vekarna vilket gjorde att den blev lite misslyckad och alla ljusen rök av... Så kan det gå! Nu har dock Martin försökt laga den med vit eltejp. Jag får se om det går att få den rakt samt dölja tejpen med mossa...

I övrigt blev alla ljus fina och jag har gett bort några i en tidig adventspresent.

Elsa, sju år, var den yngsta deltagaren. Hon skötte sig galant och doppade ljusen precis lagom länge!

Olles värmande vantar och sockar

I

somras kom en liten Olle till världen och han skulle såklart välkomnas med lite handstickat. Jag har dock haft lite andra stickprojekt det senaste så han har fått vänta på sin tur. Under några kvällar stickade jag matchande vantar och sockar. Jag insåg ganska snart att det är svårt att ha koll på storleken till såna där småttingar, men hoppas att grejerna kommer till användning. Jag vill ju liksom inte att det ska bli lagom stort till våren då det är varmt...

Hursomhelst, så här blev resultatet.

Jag använde två olika garner: Hverdagsuld samt Kampes 2-trådiga. Det flerfärgade är faktiskt ett resultat av färgning som jag försökte mig på. Planen var att den turkosa skulle bli mer djupblå men jag insåg efteråt att jag nog hade behövt ha i lite svart då. Jag tycker att det blev fint fast det inte blev som jag tänkte mig!

Mönstret på sockarna hittade jag på Ravelry, de heter rätt och slätt Baby Socks och är skapat av Kate Atherley. Mönstret till vantarna kommer från Järbo garn.

"Det finns en väldigt speciell närhet i stickade plagg"

Citatet kommer från Celia Dackenberg som är aktuell med boken Sagornas stickbok. När hon gästade Go'kväll igår (5 nov) pratade hon om att sticka till barn. Det var så fint! Programmet hittar du på SVT play och Celia kommer in cirka åtta minuter in i programmet.

"...Man sitter med stickningen i knäet, det tar ganska lång stund att få fram det här plagget och man har det i famnen hela tiden. Man håller inte på med symaskiner och saxar utan formar tyget och plagget på en gång. För varenda maska man stickar hinner man tänka rätt mycket på det här barnet. Sen när man lämnar över det så följer det med en hälsning: jag har tänkt på dig när jag stickade det här och jag tänker fortsätta att hålla ett öga på dig när du växer upp."

Jag tänker att det också beskriver hur det är att sticka till familj och vänner. För varje maska stickas det in lite kärlek som lämnas över i form av ett värmande plagg.

Blått är flott

Som jag nämnt tidigare har jag snöat in en aning på att sticka pulsvärmare. Då Leaving cuffs av Maria Magnusson var så otroligt roliga att göra lade jag upp till ett nytt par så fort jag var klar med de gröna, de som Anna-Katharina fick. Den här gången gör jag ett par till mig själv, i blått och i aningens mindre storlek. Jag tycker att det är skönt när vantar och pulsvärmare sitter tajt och därför använder jag lite mindre stickor (2,25). Garnet är detsamma, det vill säga Kampes 2-trådiga.

 

En är klar, one to go!