Symötestisdag - Lovikkavantar

Under juldagarna hann jag faktiskt handarbeta litegrann! Det var väldigt rogivande att känna att jag faktiskt hade tid att sätta mig och bara vara en stund. Pappa påpekade att det lät som att det satt en gammal tant bredvid när han hörde ljudet från strumpstickor som slog emot varandra...

Hursomhelst så är vantarna egentligen en försenad julklapp, men då jag är nästan säker på att personen ifråga inte läser bloggen så vågar jag lägga ut en bild här. Jag kunde aldrig tro att det var så enkelt att sticka lovikkavantar! Kanske var det tack vare den enkla modellen samt det faktum att garnet var så tjockt som det gick som en dans. Skarvarna syns inte alls till skillnad från när jag har använt tunnare garn. Då spelar det ingen roll hur hårt jag håller - en liten rand blir det ändå. Nu har jag fått blodad tand, jag har redan börjat på nästa par som jag ska ge till mig själv.