I mitt köksfönster stod länge en ganska ranglig basilikaplanta som jag köpt i affären. Till slut blev jag så trött på den att jag planerade att kasta den i soporna (har tyvärr ingen kompost). Då slog det mig att jag kunde prova att bryta av en liten kvist och sätta i vatten för att se om det skulle växa ut några rötter. Sagt och gjort. Den stod i fönstret i några dar och när jag kikade efter fanns där faktiskt rötter som var ett par centimeter långa.
Den lilla grenen planterades i en kruka och verkar trivas finfint, för den växer så det knakar. Nu ångrar jag att jag inte bröt av fler kvistar — jag kunde ju haft hela fönstret fullt med basilikaplantor!
Så'nt där blir man glad av, tycker jag! Att det finns liv och "återuppståndelse"! ;D
SvaraRadera(Att jag kikade hit just precis nu beror på att jag ville tala om att jag länkat till dig i dagens inlägg.)